Att förlora kontrollen

Jag har insett mer och mer att jag är en person med ett stort kontrollbehov. Att jag behöver ha saker på ett visst sätt och ha koll. Det har jag märkt extra mycket sen jag blivit småbarnsförälder och allt som oftast förlorar kontrollen när mina barn gör något helt annat än jag tänkt.

Kontroll är ett behov som vi alla har mer eller mindre. Vi mår bra av att veta på ett ungefär hur saker och ting ska bli så att vi kan planera inför framtiden. Men helt plötsligt kan förutsättningarna förändras. Vi blir av med jobbet eller någon i vår närhet blir svårt sjuk eller till och med dör och krisen är ett faktum. Vi blir varse att vi inte har kontroll.

Nu i dessa tider har vi som mänsklighet tappat kontrollen över ett virus som drabbat hela vår värld. Vi försöker få kontroll över Corona så gott vi kan genom olika restriktioner och vaccinationer som vi hoppas snart ska börja förmedlas. Vi vänder oss då mer än vanligt till Honom som har kontrollen, nämligen Gud själv. Han som skapat himmel och jord. Och vi kan ropa ut: Gör något då Gud! Och vad gör han? Han som är den ende som egentligen har full kontroll över allt som sker. Han släpper den.

Trots pandemi så blir det jul i år också. En tid då vi får försöka ta in att Gud som har all makt, släpper den och gör sig liten. Gör sig till ett fattigt litet barn i utkanten, i Betlehem, utanför värmen och tryggheten. Han föds bland djuren i en krubba. Där lämnar Gud kontrollen till två nyblivna föräldrar. Och han lämnar kontrollen till dig och mig att välja. Vill du ta emot honom eller ej? Gud har släppt kontrollen för att vi fritt ska kunna välja honom.

När vi väljer honom, tar emot Jesus i våra liv, när vi släpper kontrollen och ger honom den, först då kan vi känna verklig frid. En frid som övergår allt förstånd.

Istället för att komma med makt och banka in sina visioner i oss så har Gud avsagt sig makten. Gud verkar anse att den frivilliga relationen med Jesus är långt mer viktig än kontroll och makt.

Våra böner handlar ofta om att leva i trygghet. Men det vi behöver mest är egentligen inte trygghet utan mod. Mod att göra det som vi inte är trygga med. Mod att släppa kontrollen till Jesus och låta hans vilja ske.

Med önskan om en fridfull jul som övergår allt förstånd!

/Thomas Sandin

Det här inlägget postades i Blogg. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s